söndag 9 juni 2013

Semester på Santorini

För länge sen var Santorini en enda stor vulkanö. Ett brutalt vulkanutbrott 1600 f.Kr, som också kan vara förklaringen till sammanbrottet av den minoiska civilisationen, har gett ögruppen dagens utseende med en yttre ring (caldera). Aska från utbrottet har t.ex. hittats i borrkärnor i grönlandsisen över 3 000 år senare. Genom historien har det varit många vulkanutbrott i området. Senast 1912 och 1950. Vulkanen är alltså inte livlös utan forskare har relativt nyligen upptäckt tecken på att den åter är på väg att vakna.

Det vi normalt kallar Santorini är egentligen en hel ögrupp och ön som man i första hand turistar på heter Thera. Thera är alltså en del av vulkankratern (halvmåneformad) som är kvar och sticker upp ca 300 m ovanför vattenytan.

På öns västra sida finns i huvudsak städerna Fira (störst), Imerovigli och Oia vars bebyggelse börjar uppe på calderan och sen fortsätter ner och klänger sig fast på vulkankraterns insida. På den östra sidan ligger flygplatsen och strax söder därom turistorten Kamari. På den södra delen ligger också staden Perissa. Ön är vacker, dock får man en viss kulisskänsla. 

 
På bilden ser man Fira och Imerovigli  från söder.

 Fira

Imerovigli sedd från Fira
 
Solnedgången i Oia (klassiskt vykortsmotiv)

Det har spekulerats i att Santorini skulle vara platsen för den sjukna ön Atlantis som den grekiske filosofen Platon skriver om ca 360 f.Kr.

Som vanligt i Grekland finns det mängder med spännande prång, dörrar och gränder. Vart de leder och hur det ser ut innanför är inte alltid så lätt att få reda på.
 

 
 
Avslutningsvis en soluppgång sedd från Kamari beach. Stranden består av små svarta stenar som slipats runda av vågorna.

 
 
Om du blev intresserad har jag lagt ut några fler bilder i fotoalbumet som du hittar här: